onsdag 28 april 2010

OP tid - check!

Äntligen har kallelsen kommit! Nu gäller det bara att hålla honom frisk, för när norrmännen firar nationaldagen som bäst, skall min lille prins sövas och opereras, då skall han få knapp på magen!

Jag har nu varit hemma heltid (ja, förutom en liten visit på planeringsdag då) i snart 2 veckor och har fått gjort en hel del...
Ringt habiliteringen och tjatat om krypbräda, duschstol, laga befintlig stol, nya tider mm.
Ringt länsförsäkringar som inte vill sjukförsäkra prinsen(!), men den handläggaren svarade inte :(
Ringt försäkringskassan och anmält att prinsens mormor skall "vabba" för prinsen nästa vecka. Jag skall på utbildning och hans pappa på planeringsdagar...
Ringt för att ändra tid till syncentralen, som naturligtvis kallade oss den dagen vi är upptagna...
Tränat, tränat och åter tränat med prinsen, samt sjungit, sjungit och åter sjungit för att hålla humör och tålamod i schack :)

Sammanfattningsvis, vardagen kring prinsen flyter på just nu, särskilt när det är på prinsens villkor, men det känns rätt skönt!

På fredag blir prinsen 9 månader, det firar jag genom att klippa navelsträngen och dra ut på tjejäventyr, en hel helg! Så underbart skönt det skall bli, jag känner mig verkligen värd det!

På måndag börjar en liten kurs via habiliteringen som heter "rör och berör mig" där vi skall få tips och råd kring lekstimulering och kommunikation på tidig nivå, praktiska övningar med stretch, motorik och massage samt en del rörelselekar skall vi hinna med under alla måndagar i maj... förutom prinsens op dag då, förstås

måndag 19 april 2010

Min son, barn, som vilket som helst(?)!

Idag på rytmiken nös en tös, en pojk spydde och en annan flicka hade snor i näsan! Jag blev så nöjd med att se att andra barn har "symptom" utan att deras mammor eller pappor drar förhastade slutsatser om RS virus, magsjuka eller viktras. Jag måste verkligen fortsätta låta lillprinsen vara barn, som vilket som helst men som behöver lite extra hjälp bara...

...som typ nu när han, tydligen, bara tagit en liten powenap och lagom till jag lagt mig och släckt lampan så vaknar han och är hur pigg och glad som helst!
2 meter bred säng, tack!

vaknar 03:38, låter som om lillprinsesn är lite täppt i näsan. Ska jag gå upp eller skall han få klara sig själv... märker att Fredrik börjar vakna och vrida sig ansträngt bredvid mig. Jag går upp, tar med mig prinsen ut från sovrummet, bestämmer mig för att ge honom lite nezeril och försöka ge honom lite vatten. en pimpett i varje borre eller bara någon droppe, hmm jag vill ju inte göra honom beroende, som jag själv, men jag vill försäkra mig om att göra rätt och tillräckligt nu, så att vi snabbt kan somna om igen. Han får någon droppe i varje borrre, tar lite vatten och somnar i min famn. Han får sova bredvid mig i sängen, vi båda på sidan, näsa mot näsa, såååå mysigt. jag märker att han slappnar av och somnar. Slumrar själv till men vaknar till snart för att armen gör ont, jag vill vända på mig men har ingen stans att ta vägen, på ena sidan en liten och på den andra sidan en stor..., han får flytta lite på sig, ligga på kanten, det kan inte hjälpas, finns det hjärterum så får vi öra plats för stjärterum!

vaknar igen 05:35, svårt att andas igen, men han sover. försöker lugna ner honom och komma till ro, han sover fortfarande, jag vill inte gå upp ännu. Fan att vi inte har doseringen för andningsapparaten, måste ringa habiliteringen idag och få den dosen. Fredrik vänder sig om demonstrativt, jaja, jag får väl ta med honom upp igen. koksalt i näsan, vatten, men nu börjar spänningarna, kanske kan jag få i honom lite ersättning via flaska,vilken dålig tanke! Undertiden jag skakat ihop ersättningen har han dragit ut soneden, tillbaka med den. Mer spänningar, spottar och fräser. I med kloralhydrat. Spänningarna är nu skitjobbiga han slänger sig i famnen, skriker och vrider sig, som om han vill ur sin egen kropp. Snart bör det börja verka... nä, med så mycket spänningar får vi nog ge lite Ipren också. Nu börjar tejpbiten närmast näsan sluta fästa, går inte att göra något åt det just nu, hoppas den inte blir... bubbel, somden precis blev. får ta det när Fredrik går upp, borde vara snart.
tejpen går inte att rädda, upp med sonden igen, i med sonden igen... nu börjar han lugna ner sig, värma sondmat och börja sonda,han somnar i min famn. pustar ut, lägger honom i vår säng, 20 minuter till nästa omgång, diska, plocka undan, passa på att gå på toa.
Värma sondmat, mata, han sover. Nu min tur, frukost, havregryns gröt och KAFFE, vilken jävla morgon!
Hur har din morgon varit?

Nu dags att göra sig i ordning, skall på rytmik i Sävedalen med alla friska, välutvecklade, lugna och glada barn... (ta inte illa upp nu alla mammor: Att umgås med andra mammor,pappor och barn och höra hur de har det kan ibland normalisera min uppfattning om lillprinsen och ALLA andra barn!)

För vad är alternativet? stanna hemma och vara helt ensam och isolerad... han är ju inte i närkontakt med något annat barn, får vara hemma i em istället, blir det värre får jag väl ta en promenad hem. Usch vilken usel mamma jag är!

måndag 12 april 2010

Stor pojk

Han har inte bara blivit fri från förkylningen han har även blivit stor och tung. En positiv spiral, mer näring, mer ork och idag, ett helt mellanmål och ett en hel måltid utan sond! Han åt och åt, jag vågade inte tro att det kunde vara så bra, men inget kräks utan en pigg och glad pojk!

En tjej som inte träffat honom på ett tag utbrast stort att han växt och blivit stor, och hennes ord tror jag på:) (min fördom säger mig att hon inte skulle säga något sådant för att glädja eller lugna mig)



I lördags var prinsen på sitt första barnkalas och var med på fiskdamm, han fiska och jag glufsa i mig det som nappade.



Måste bara rekommendera alla att gå att se Mia Skäringer "dyngkåt och hur helig som helst". Var där igår med mammakompisarna och det var såååå otroligt bra, gränslöst, tänkvärt, överraskande, ledsamt, roligt och ärligt! Hon gav mig mammaenergi för ett tag till!

fredag 2 april 2010

Det är ny tid!

Killen blev 8 månader, blev frisk, ut från förkylningen kom ett nytt barn, vi fattar ingenting!
Han är glad, pigg, sover hela nätterna, vill äta, (väldigt lite men är ändå sugen på att få något i munnen) tittar och söker blickkontakt och jollrar för fullt!
Är det här sant?
Jag känner glädje och energi igen, livet blev helt plötsligt väldigt lätt att leva!