onsdag 31 augusti 2011

utskriven

Idag blev jag utskriven! 7 dagars kur med antibiotika i tablettform.

Widar har gjort ultraljud o EKG idag, hans värden ser också stabila o bra ut, fortsatt observation o nytt UL + EKG på fredag, är allt ok då får vi ev åka hem...

Så nu har jag varit hemma en sväng, tvättat, duschat, packat upp o packat om... F ska bo med Widar på sjukhuset o jag skall åka hem till Malte, som tyvärr blivit förkyld... :( Jag har mamma som hemma som har full koll på honom så jag kan åka mellan mina två söner. Nu är det svårt att vara mamma, det gör ont i hjärtat att lämna Widar samtidigt som jag saknar Malte så hjärtat redan blöder... 13 dagar utan honom, det är lång tid mina vänner!

Men igen, åter så tacksam över att vi bor i Göteborg o kan åka mellan de två hemmen nu...

Tack igen för alla hälsningar o tjänster ni kära vänner o familj skickar o ställer upp med!

tisdag 30 augusti 2011

...

Idag mår jag så mycket bättre, såg till att jag snabbt fick min antibiotika och gick så fort jag kunde upp till lillebror. Jag och F diskuterade lite kring framtida upplägg och kom fram till att storebror kunde få komma och hälsa på idag och så skulle jag åka med hem och vara tillsammans med honom ikväll.

Tji fick jag.

Läkaren vill ha kvar mig ett dygn till på antibiotika intravenöst och efter provtagning imorgon konsultera med infektionsläkare hur de vidare skall medicinera för att få bot på ev inflammerad blindterm som samtidigt skulle bota ev inflammerad livmoder.

Suck vilken besvikelse.

Dels tog det såååååååå lång tid att få träffa läkaren då hon var på snitt då jag kom till avdelningen, sen tog det tid för barnmorskan att blanda antibiotikan och så tar det 20 minuter att låta antibiotikan droppa klart, vilket ledde till att jag inte var med då storebror kom. Så tog det så lång tid att jag knappt fick någon tid ihop med Malte innan han var tvungen att åka hem för mat och kvällsrutiner. dessutom så blev det ju inte den genomtänkta idéen om att jag skulle åka med hem, så besöket här för honom blev nog väldigt konstigt. Varför kan inget få gå smidigt. Varför skulle inte jag kunna få ligga med storebror i sjukhussängen en stund och när han lugnat ner sig introducera lillebror...

Jo men visst jag kanske romantiserar lite kring hur det ska vara att träffa syskon första gången. Men vem tänker sig att det skall vara på ett litet sjukhusrum tillsammans med farmor, mormor och en moster och utan mamma? Åh andra sidan så kunde nog inte bli mer annorlunda för oss.

Men nu är det 10 dagar sedan jag hade en lugn ensam stund tillsammans med Malte. Jag var hemma några kvällar förra veckan, då sov han, men jag kunde passa på att hjälpa honom somna om på natten, samt att jag hann ta morgonrutinerna med honom, men det blev inget bra, jag var bara stressad. Nu börjar det bli riktigt jobbigt att vara otillräcklig. Att inte finnas alls för Malte, samtidigt som och F och lillebror får dela på en tredjedel av mig... däremellan springer jag mellan BB och barnkliniken och sover oroligt på natten.

Nu har vi iaf fått ett eget rum på avdelningen. Först glada sen misstänksamma, innebär detta att vi förväntas bli kvar här ett tag?

måndag 29 augusti 2011

ett framsteg två bakslag...

De har tagit bort CVK:n det känns skönt att den är borta. Vi blev så till oss, han skall inte vara uppkopplad eller ha några otäcka slangar hängande från halsen.

Igår på morgonen fick jag så in i helvetes ont i magen, rullstol till förlossningen, kontroll som egentligen inte visade något, åkte därifrån med värktabletter. På em hade jag tagit full dygnsdos av värktabletter och fick feber och frossa, tillbaka till förlossningen, nya undersökningar. Dropp, antibiotika och inlagd på BB... misstänkt livmoder inflammation Jag är fortfarande fastande, men mår mycket bättre. Känner av lite grann i magen men inte alls samma smärta som igår. Nu väntar jag på mina provsvar. Jag får lov att vänta hos lillebror.

Någon timme senare efter att CVK:n dragits fick lillebror någon orytm, vilket resulterade i EKG medicinering och uppkoppling. Denna medicinering typ nollställde hjärtrytmen och fick hjärtat att pumpa rätt igen.

Så nu är vi inte oroliga för duktus, förträngningar i aortan eller det förhöjda tryck som finns i höger kammare, utan för den rubbning han har i rytmsystemet. Det kan växa bort inom det första levnadsåret, med medicinering som backup. Gör det inte det så kan det bli aktuellt med ett ingrepp i skolåldern. Han skall ligga kvar för observation i ett par dagar. Vi skall lära oss att lyssna på hjärtat hur det låter normalt. Om några veckor så kommer han kallas in för att göra ett dygns EKG.

För storebror går det hur bra som helst på M&W. Idag var mormor och farfar med honom och träna! Mormor är helt såld på M&W tycker att det är fantastiskt bra och gör mycket för Malte. Det känns i mamma hjärtat att inte vara med och uppleva hans stora framsteg och lära sig hur jag skall hjälpa honom. Förhoppningsvis hinner jag vara med på några täningspass innan det är slut för den här gången. Jag tröstar mig med att detta kommer fortgå och att jag med all sannolikhet kommer vara trött på M&W någon gång i framtiden.

Nu är det pumpa dags..

Tack igen för alla fina hälsningar och meddelanden. Det är underbart när det plingar i telefonen eller är en massa meddelanden i inkorgen på FB.



lördag 27 augusti 2011


denna bilden togs då lillebror låg uppkopplad på akutrummet...

kanske börjar vi våga se en positiv vändning

Vi har blivit flyttade ut ur akutrummet. Delar nu rum med en annan liten nybliven familj. men det är mycket bättre än att vara på akutrummet. Nu får en utav oss bo här med honom. vi får röra oss fritt på avdelningen med honom. det är lättare att ta emot besök och det viktigaste, det är enklare att knyta an till honom och lära känna honom.

Ev så drar de även CVK:n idag också, ingången i halsen vilket gör att vi lättare kan röra oss med honom utan att ha de slangarna hängande.

Det verkar som om ductus sluts som den ska. det man i första hand skall ha kontroll över nu är ett högt tryck i höger kammare. det kan vara så att det trycket går tillbaka av sig självt efter att ductus stängs och flödet i hjärtat kommit igång ordentligt.

Han är mer och mer vaken och längre och längre stunder. han tittar sig runt omkring med stora ögon och ser nyfiken ut :)

Hemma har storebror ont i kroppen efter veckans intensiva träning, men han är ändå nöjd :) Nu är pappa hemma och tar det lugnt med honom, somnade honom igår, varit där i natt och nu hela morgonen och förmiddagen. Jag tror han behöver det, älskade lilla barn. Han är så fin min stora pojke. Gud vad jag ser fram emot den dagen då vi får komma hem och vara tillsammans alla 4.

Tack underbara familj och alla vänner för meddelanden och viljan att vilja hjälpa och finnas för oss.
Det är väl inte konstigt att vi undrar vad vi gjort för ont för att förtjäna denna resa, men med alla våra vänner och med familjen så är det tveksamt om vår ondska. Vem skulle vilja vara vänner med oss om vi var onda? Och dessutom så bra och goda vänner... ni hjälper oss hålla näsan över vattenytan och tänka positiva tankar. tack.

Nu skall jag slänga i mig lite yoghurt, hoppa in i duschen, pumpa bröstmjölk och börja mata innan Maria kommer med hemmalagad lunch, mums!

torsdag 25 augusti 2011

livet i en ostkupa

ojojoj...

Det är ju dels för att dela med mig av information till alla som bryr sig och vill veta, men att skriva här är också ett sätt att sortera och få ur sig tankar, känslor, sortera vad som hänt och händer samt att få gå tillbaka och reflektera över var vi varit.

man har nu satt ut den medicin som skall hindra duktus (?) från att hålla sig öppet. Nu skall det växa ihop och när det är gjort skall vi se hur flödet i hjärtat ser ut. varje dag görs ett ultraljud på hjärtat för att se hur duktus växer ihop, tydligen så växer det ihop mycket mer långsamt nu efter den medicin behandling han varit utsatt för. Man misstänker också ett högre tryck på höger kammare, vilket läkarna idag inte vill yttra sig så mycket mer om, det kan bero på att hjärtat inte är slutet, att duktus inte är moget, påverkat av medicinen eller så finns ett bekymmer.
Har vi turen med oss så är snart den mest akuta situationen över och lillebror behöver inte längre vara på akutrummet utan att vi kan få ett eget rum eller iaf bo i sal tillsammans med honom.

vår kära mia hafström har idag, efter hon gått av sitt nattpass, gått till röntgen, fått tag på en läkare och tillsammans med denna tittat på och jämfört maltes MR bilder med lillebrors ultra ljudbilder på brödernas hjärnor. de konstaterar att maltes skador skulle synts på ett ultraljud. lillebrors hjärna (det man kan se av den) ser normal ut. mia har erbjudit oss all utredning vi vill ha, men vi har beslutat att avvakta med MR och istället så får mia följa lillebror ett tag fram över. Så vi skall bli kallade till neurologmottagninen om någon månad för en första träff med mia. vill vi gå vidare med MR senare så skall hon se till att skynda på den processen.

Om vi tittar på lillebror så ser vi en pojk som kan visa att han är hungrig och äta (!) via flaska. han vaknar och är vaken längre och längre stunder. han tittar på oss med stora ögon och reagerar på beröring och när han får vara i famnen. Allt detta positiva ser vi, men har svårt att ta till oss.

fördelen med att ha varit i svängen tidigare är att vi snabbt kan rodda i en del praktiska saker. så idag har vi pratat med en kurator och gett henne en del uppdrag vad det gäller FK, försäkringar mm. intyg till FK har vi bett läkaren om redan så de fick hon med sig.

Sen har vi alla goa vänner som hör av sig, tack för alla styrkekramar! Jag älskar att läsa alla sms och meddelanden som ni skickar oss. Det är svårt att lägga ut saker för er att göra, men har man ett stort behov av att vilja hjälpa till så skulle lite lagad mat göra gott för oss. Nu käkar vi lunch på otrevliga och dyra gastronomen och det gynnar inte plånboken för en familj som numer är hemma för vård av allvarligt sjukt barn... samtidigt är vi inte hemma tillräckligt för att hinna eller orka laga mat.

prinsen/lillfisen älskade Malte, han har snart gjort sin första vecka på M&W! Han tycker det är roligt, men vad trött han är efteråt. han sover 1 timme på förskolan efter träningen :) och ikväll hade han väldigt svårt att komma till ro och somna, jag tror han hade ont i kroppen efter träningen. Farmor och mormor åker varje dag och tränar med honom. mormor bor hos oss och tar hand om honom på natten, på morgonen kommer även farmor och de två tillsammans gör i ordning honom, åker och tränar med honom och sen lämnar honom på förskolan. Hämtar honom och tar hand om honom på eftermiddagen och kvällen. Ikväll valde vi att åka ifrån lillebror lite tidigare för att hinna med storebror lite.

... det är svårt att räcka till till två, mycket svårare än vad jag trodde... men jag hade ju inte räknat med att det skulle bli så här...

Nu önskar vi att vi får ett eget rum på avdelningen så jag kan bo där med lillebror och F hemma med storebror och träna nästa vecka med honom. Då kan vi fördela förskoletiden till egentid, kanske får lite andrum 3 timmar varannan dag...

tisdag 23 augusti 2011

Total ångest!

Det som skulle väga upp vår olycka har gett oss tusen till...

vi fick ingen OK stämpel i rumpan på lillebror, istället en massa mer ångest, akutinläggning på hjärtavdelning, en sövning och åka hem utan barn.

Förlossningen gick super bra! Jag fick beröm för att jag är så duktig på att föda barn :) Vi hade en fantastisk barnmorska som tog emot i söndagseftermiddag. jag hade haft lite värkar till och från sen lördag kväll, lugnade sig något under lördagnatten så jag kunde sova men fortsatte oregelbundet under söndagen. väl uppe på förlossningen så konstaterade man att jag var öppen 2 cm och kunde hjälpa till att slå hål på hinnorna. Detta gjordes 16:30, 17:30 fick jag lite värkstimulerande dropp. 19:30 var jag öppen 5 cm, bad om epidural och medan narkosläkaren satte den bedövningen så började jag krysta, 20:45 var han ute, lillebror.

Jag påpekade med en gång att han skakade men barnmorskan sa att det kunde de göra, nyfödda. vi vågade nog aldrig känna efter hur det kändes, rädda att det skulle kännas fel. Allt var lugnt och stilla, helt annorlunda sen Malts förlossning. Lillebror sov hela natten, F snarkade gott och jag låg vaken, hormonsting och nyförlöst. Mådde hur bra som helst, hade inte speciellt ont heller. Under måndagen åkte f och tränade med Malte på M&W, kom tillbaka till BB och så var vi på läkarkontroll.

läkaren hörde då blåsljud på hjärtat, vilket är fullt normalt men ville att vi skulle stanna och göra ny undersökning dagen efter. Vi frågade efter mia, Maltes neurolog, men fick svaret att hon är på semester denna vecka. På kvällen beslutar vi att F skall åka hem och sova hemma för att buffra upp med energi. Själv skulle jag ta hjälp av barnmorskorna på avdelningen. Lillebror var lite grinig och skakig på kvällen/natten så vid 02 målet gav jag bort honom till personalen och la mig för att sova. De kom in med honom vid 05:30, då det var dags att äta igen. Barnmorskan sa då att han varit relativt lugn under natten men att de på grund av skakningarna tagit ett b-glukos prov på honom. när man gör det så måste de rapportera det till läkaren, som under natten var Mia! Så Mia kom naturligtvis ner till oss och gjorde en liten undersökning och vips så var ångesten total! Fullt pådrag, ultraljud på hjärta, ultraljud genom fontanellen, lite blodprover och ev MR på hjärnan. 06:00 ringer jag F som får komma på studs till BB. Vid 11 får vi tid till ultraljud hjärta, kl 12 var vi inskrivna på hjärtavdelning och lillebror sticks på massa ställen över kroppen för att få en ingång för medicinering.

Medicinen skall hindra hjärtat från att växa ihop på det sätt som spädbarnshjärtan skall göra, detta för att man misstänker att på lillebror så växer även aortan ihop. Naturligtvis så är han svårstucken så han får sövas för att sätta en större ingång i halsådern. Nu får han medicinen via dropp, ligger i en sal med 3 andra hjärtsjuka barn och är uppkopplad med massa sladdar till övervaknings TV. Vi får inte sova där, så vi fick åka hem och sova hemma. Imorgon kl 08 skall en CT (röntgen) göras över hjärtat som skall ge mer svar.

Efter att ha gjort denna hjärtundersökning och utredning så skall neonatal ta över för att fortsätta med en neurologiskutredning...

En ny helvetes cirkus har dragit igång...

Hur i helvete gör man friska barn?
den största sorgen just nu är att inte få åka hem med lillebror full med förväntningar inför framtiden. Ångesten över hans mående är sekundär, vi är så vana vid att inte veta, ta en timme i taget och släppa och överlåta ansvaret till het främmande människor att ta hand om vårt barn. Men det är svårt att se något positivt. Det är svårt att ha en bra magkänsla. Vi känner inte ens barn. Han har ingen trygghet. Han är nu helt övergiven, en liten patient bara utan namn på en avdelning på DSBUS.

söndag 21 augusti 2011

kanske något på gång

har haft värkar till och från nu... skall upp till förlossningen om en stund på kontroll och kanske blir lite petad på...

...kanske kommer lillebror inom detta dygnet...

lördag 20 augusti 2011

lycka

I bilen på väg hem från vi handlat så lyssnade vi på en diskussion om vad lycka kan definieras som. Måna av oss strävar efter lycka genom att åka på semester, tjäna pengar, bli rikare, äga mer saker...

I min familj har vi ganska lika uppfattning om vad lycka innebär för oss. Pengar gör oss definitivt inte lyckligare. Lycka är att få ett stort leende av prinsen på morgonen. Eller när han tillslut kan slappna av efter en massa stelhet, gosa in sig i famnen och somna. Eller, som häromdagen då han helt plötsligt gjorde något nytt, tog ett steg i utvecklingen som för oss är helt oväntat.
Eller som igår kväll, att tillsammans med stora älsklingen få sörja att prinsen är på Nallen, att få känna tomhet tillsammans, att gå gråta och tillsammans prata och linda en gemensam ångest, sorg och längtan...

onsdag 17 augusti 2011

PEKADE!!!!!

Vet ni vad som hände ikväll???!!!

När jag tog fram "byta blöjan" kartan och frågade Malte om han ville bli nakenfis, samtidigt som jag pekade på nakenfisbilden, så tog han sin hand och förde den mot den bilden!!!! Då kom mamma är så stolt tårarna! Han har länge tittat på den bilden och skrattat men ikväll pekade han med handen flera gånger på bilden, till och med Fredrik såg det! Han var så fokuserad och klarade det så bra.

Den 17/8 kom ingen lillebror, men det kom en handpekning, det är stort nog för idag!

Höst

Även om jag vill att vi skall kalla det för sensommar så kan jag lova att nu har vädret slagit om och det är höst. Det vet jag, jag hör det på prinsen. Han tål ju inte väderomslag och nu börjar det bli rossligt värre och en luftvägskatarr är nog inte långt borta. Han lät som en kaffebryggare i natt när han sov.... Jag vill så gärna kunna hosta, harkla och få upp slemmet för honom.

Trots att hösten är här så har vi ännu ingen lillebror :(
Imorgon skall jag till läkaren igen, då skall vi kolla om jag är mogen för en igångsättning. Han vill vänta tills min livmoder är mjuk, så att igångsättningen blir så human som möjligt. verkar ju vettigt, men, vad trött jag är på att vara gravid nu. Jag hoppas jag imorgon är mogen och får en inläggningstid på fredag morgon :)
Det är IDAG som det är beräknat, men känns som övertid, bara för att Malte kom 5 dagar tidigare än beräknat.

Dessutom så har jag inte riktigt tid att vara gravid mer, på måndag skall vi börja träna med Malte, jag hade ju gärna velat vara med.

...men o andra sidan, om nu Malte skall vara lite krasslig så är det ju tryggare att ha lillfis nr 2 i magen än i samma lilla lägenhet som en sjukling.

lördag 6 augusti 2011

trött

Igår var prinsen inte rolig att ha som son. Gisses vad trött, grinig och stel han var! Det behövdes både kloral och e-dress för att få honom slappna av och sova i 2,5 timmar! trots all sömn på dagen så somnade han tidigt och sov som vanligt inatt. Han har nog lite att sova ikapp lillfisen.

bra att han vilar nu, för på måndag väntar vardag, förskola och nallen och veckan bjuder förhoppningsvis även på en lillebror... :)

fredag 5 augusti 2011

sommaren går mot sitt slut

Idag är det fredag, på måndag börjar vardagen igen. Förskola och Nallen. Jag ser fram emot vardag.

Jag ser fram emot att sommaren går mot sitt slut, för det innebär att min graviditet går mot sitt slut. Jag vill bli av med magen NU. Jag vill träffa lillebror NU. Jag vill kunna ligga på rygg med Malte på min mage NU. Jag vill ligga på samma sätt med lillebror NU. Jag vill kunna träna obehindrat med Malte NU. Jag vill kunna ta kort och jämföra brödernas likheter NU. Jag vill helt enkelt få ut barnet, få det undersökt och "godkänt" och börja leva familjeliv och skapa en ny vardag, skapa trygghet. Just nu är jag lite orolig för hur barnet mår, hur förlossningen kommer att gå och hur jag kommer att klara av förlossningen. Jag vill bara att det skall vara över så jag kan slappna av en aning.

Jag ser också fram emot att få en ny utmaning i livet, att se hur det blir med två barn i huset, att se hur vi löser detta, jag och stora kärleken.

måndag 1 augusti 2011

1:a augusti

Vaknar tidigt, men somnade förstås tidigt igår efter sitt kalas. Spattig, och då vi tvättar oss så kom den, semester EP:n, min första själv med prinsen. Det gick bra, inget allvarligt eller otäckt. Jag fick tag på F, det var skönt att bolla med någon. Prinsen fick 3 ml kloralhydrat, då tror jag han var på väg tillbaka, somnade och har sovit och sover djupt och gott i vagnen ute på altanen.

Det är varmt! jag klarar inte av att sitta i morgonsolen, får istället sitta inne och blogga :) Kanske skall försöka hitta något trevligt att handla på nätet, jag är shopping sugen... jag tror det är mitt "boa" behov som sätter in nu. När jag väl kommer hem så skall jag tvätta och hämta hem vaggan för att tillfredställa den delen av mig själv lite...

Om 10 minuter åker stora älsklingen från Göteborg med buss, om 2 timmar är han i Jönköping! Jag längtar! Det är en skön känsla, längtan. I em skall vi tillsammans packa in alla saker i bilen och köra hem, hem till Göteborg.