Tufft beslut

Idag har jag gjort slag i saken och meddelat min närmsta chef att jag inte klarade av att jobba, som jag trott. Det var ett skit jobbigt beslut att fatta och än svårare att meddela. Jag vill ju gärna orka jobba. Jag gillar mitt jobb, mina jobbkompisar och ungdomarna. Det känns verkligen som ett nederlag att inte fixa att jobba mindre än halvtid.
Men, jag måste sätta min hälsa och familj i första rummet. Jag kommer få tid att jobba. Nu ska jag vara mitt upp i den hör familjen som tar ALL energi.

Jag har sen en tid märkt att jag tappar ord när jag pratar, glömmer bort vad saker heter. Jag glömmer bort vad jag tänker, har typ inget korttidsmenne/arbetsminne. Detta har nu även uppmärksammats hos människor runt omkring mig.

Nu hoppas jag att jag kan förlikaig med mitt beslut och finna ro i att vara hemma. Samt så önskar jag att Widar kan börja på förskola i januari och att det kan ge lugn! Så att jag då kan börja jobba.

Imorgon väntar två intervjuer, Move & Walk träning och sen bilresa till JKPG. Ska bli så skönt att landa hos mamma en helg, få lite andningstum och förhoppningsvis utrymme för mig och F att få lite tid ihop.

Utflykt

Vaknar, Tankarna börjar redan organisera för packning. Vi ska till Kolmården, hela familjen och farmor och farfar. Lilleman vill inte alls ligga själv, känner kanske på sig att något ska hända. Får be farmor och farfar komma tidigare hem och underhålla trollen så vi får ner ALLT i väskor.
En väska per barn i bilen med matsäck, ombyte och katastrofkit. Så en väska per barn med kläder, mat, mediciner, blöjor och tillbehör för att klara av utomhusvistele och bad i dagarna två...
Just det, jag kanske skall göra mig själv i ordning och packa ner något till mig själv. Tre tröjor, trosor, mysbyxor och baddräkt. Sminka mig kommer jag ändå inte hinna, inte heller läsa.
På väg hemifrån så åker vi och postar det där brevet till LSS-handläggaren, returnerar ett paket till ELLOS och postar ansökan om autogiro för hyran. ALLT ska vi komma ihåg. Under bilfärden till Kolmården, ca 4 timmar med "rast" så hinner vi med en del "måste" samtal.
Juristen på Humana
SSK på habiliteringen
Skatteverket-det strutar med vår folkbokföring vilket gör att det strilar med att ansöka om dagis för Widar.
Folktandvården Olskroken, båda barnen har fått kallelse dit, måste avokas
Folktandvården i Partille, får lista oss på nytt ställe
Ringa Nallen, avoka en natt i oktober då PH-mätning ska göras, önska en ny nallen natt.
Så hann jag prata med mamma också.

Det är en stressig tillvaro, alltid finns det något att göra, massa att hålla i huvudet.

Här, på kolmården checkade vi in vid 15 tiden, fredag eftermiddag. Då la ag ifrån mig telefonen, de flesta som jobbar kring oss tar helg då, så då kan vi ägna tiden åt att vara föräldrar.

Vi hopade i badet med Malte! Och käkade sen middag och matade honom hos farmor och farfar. Ag passade på att göra en ansiktsbehandling.
På lördagen, igår, regnade det HELA dagen. Vi gick trots allt upp i parken och kolad runt lite, men blev anskaffning snabbt frusna och gick tillbaka till hotellet. Det ar underbart skönt att glida ner i en arm bubbelpool och se killarna njuta!
Efter badet lämnade vi in två trötta barn hos armor och farfar och fick då varsin halvtimme egentlig och varsin halvtimmes massage. Det finns små korta stunder för avkoppling och avslappning, många gånger så missar jag dom för allt annat som finns att göra, men när jag lyckas fånga dom så är det så skönt att göra ingenting!

Tidigt, tidigt i morse vaknade Widar med mycket sprallighet i kroppen. Nu har han fått leka av sig lite och har blivit lite lugnare i sin kropp.
Jag har naturligtvis fångat stunden med att börja organisera packningen för hemfärd, inga minuter går till spillo...

Bilder på en liten fis som gör framsteg!

Första natten med assistans! Klockan är 21:25, godnatt!

CP-dagen

Idag är det internationella CP-Dagen. För ALLA intresserade så kolla in www.cpforeningen.se!
Jag är ju numer en CP wannabe. Mia, pojkarnas läkare säger att vi kan fortsätta prata i CP termer, för att pojkarnas skada och symptom är så likartat. Men det är försent. Jag vet vad som krävs för att diagnosticera CP, mina pojkar har något värre, PCH typ 2.

Nu är flytten gjord! Det har gått väldigt bra, smidigt och snabbt! Rätt män och kvinnir på rätt plats. Idag kommer assistenten ICE jobbar sitt första pass i nya lägenheten och ska för första gången sova jour. Igår var jag och köpte säng, täcke, kudde lakan och påslagna. Idag, innan hon kommer ska jag inreda lite på toan för henne. Nu gäller det att det funkar, från båda håll!

Sitter nu på bussen, på väg till jobbet. 30 minuter längre restid. Ska försöka se det positivt, tid att tänka, lämna det jag åker ifrån och fokusera på det jag ska till. Tid att blogga, tid att läsa, tid för mig själv, tänka ostört!

Många tankar har kommit och flytt under helgen ang pojkarna. De kommer ju troligtvis inte dö samtidigt, så jag ska begrava en och veta att jag ska göra om det snart igen. Ska de ha "familjegrav"? Hur blir det att komma hem efter att en av dem är borta? Nu bor vi i ett område där vi troligtvis kommer komma grannarna nära, eller iaf prata med dom och dom kommer veta vår familjesituation.
På vår gata hälsar man på varandra, ALLA hälsar! Och vi som flyttade in i helgen har ganska bra koll in till varandra nu, innan någon fått upp gardiner. Det känns både bra och skrämmande. Rädsla för utanförskap. Rädsla för att vi ständigt kommer påminnas av hur vi kunde haft det. Hoppas vi är redo att bo såhär!

Nu är det dags att hoppa av och byta buss...