1 ÅR

Jisses, imorgon blir prinsen 1 år!

Vilket år...
Så mycket glädje, så mycket sorg, så mycket förväntan, så mycket insikter, så mycket lycka, så mycket frustration! Så mycket ilska och avund men nu ganska tillfreds och accepterande. Jag har lärt så mycket om mig själv, om barn, om Malte om Fredrik och om våra familjer och vänner. Insett vilket fantastiskt stöd vi har och hur mycket kärlek som finns runt om kring oss.

Tänker på dagen för ett år sedan, vattnet gick som denna dag på förmiddagen, vi spenderade nästan hela dagen på BB, tjatande om att få åka hem och vänta på värkarna hemma. Det fick vi.

Så vid 22, den 30 juli 2009 startade värkarna, vid 08 på morgonen den 31:a åkte vi in igen till BB och 14:50 är han född, PRINSEN!

Kom ihåg att jag och Fredrik de första veckorna gick runt och funderade på vad alla föräldrar klagar på, det är väl inget att ha barn?! Prinsen sov säkert 22 timmar om dygnet, det tog över en månad innan han skrek...

Idag har vi helt andra erfarenheter ;)

Jo, så imorgon blir det 1 års kalas!

Jag har ansträngt mig inför detta kalas, vad jag tror en mamma/förälder skall anstränga sig inför ett kalas. Bakat bullar, småkakor och imorgon skall tårta bakas. Ballonger skall blåsas upp och all fika skall intas i trädgården under solsken och jollrande barn...

HAHAHAHAHAHAHAHHAHA, jag återkommer om hur den bilden egentligen blir;)

Sommar!

Har fått mycket påtryckningar om att det är för lite bilder på min blogg, så här kommer en riktig bildsommarhälsning!

Sommar innebär vila, ny sulky, solglasögon, glass och bad. Vi njuter!

Snart lugn och ro...

ETT arbetspass kvar, TVÅ för Fredrik sen skall vi vara lediga i 7 veckor tillsammans! Det längsta vi någonsin varit lediga tillsammans;)

Men dessa veckor skall hjälpa oss strukturera upp vardagen. Mat, vila, träning, lek, nattsömn står på schemat som skall struktureras och byggas upp. Men framförallt så skall vi försöka få lite lugn och ro och förhoppningsvis njuta av föräldraskapet!

Detta är en sommar utan planer (förutom ovanstående som är helt enormt) och det känns så skönt. Jag har tidigare känt lite stress kring sommar och ledighet, men nu känner jag bara lugn. Det blir som det blir, det blir vad dagen bjuder på och det blir att planera in egentid.

Först ut på schemat iallafall är att fira midsommar på Brattön, den 4:e för mig, och det ser ut som om midsommar kommer bjuda på fint väder (!) vilket inte hänt sen jag vet inte när... Underbart!

Massa praktiskt

Malte mår fortfarande bra och livet rullar på i vardagen, jag jobbar två dagar i veckan och sambon heltid. Ibland kommer jag hem trött och grinig och får "ta över" prinsen för att sambon direkt åker och gör sitt nattpass. Det suger.

Men nu när jag kan koncentrera mig på annat än prinsens mående, så har jag tagit tag i att höra av mig till SDF ang förskoleplats, varit på studiebesök, bokat in fler studiebesök, ansökt om lämpliga platser * flera. Konstigt nog, trots mina ansökningar med stöd från läkareintyg så skall även en specialpedagog från SDF Örgryte träffa oss, mig och Malte, för en bedömning om det är så att Örgryte, via sina vanliga förskolor inte kan erbjuda Malte lika bar omhändertagande som en specialförskola. Vad tröttsamt, hur många bedömningar skall han inte göra... Jag har även bokat tid för bedömning på Move & walk samt anmält Malte till LSS handläggare.

Det är mycket som hänger i luften just nu, men jag är glad att det håller sig där, det är när alla saker kryper en på kroppen som dåligtmåendet gör sig till känna. Just nu är jag fri som en fågel, förutom två arbetspass till...;)

Lycklig nu!

Nu är han, lillprinsen, definitivt tillbaka efter operationen. Han tar tid att återhämta sig! Nu är vi uppe i lite mer humana mängder mat/dag, fortfarande i underkant men det tar sig. Vi kan öka mängden, han kräks inte!

Han är framförallt inte hysteriskt grinig. Nu kommer mammakänslorna tillbaka och lyckan sprids i kroppen! Det är underbart!

Dessutom så håller vädret i sig och sol gör livet lättare för mig att leva.

Idag är ingen vanlig dag

Vet ni vad som hände idag!?!

Lillprinsen svepte 80ml välling på 5 minuter från flaska till frukost! Helt otroligt och han har inte kräkts heller!

Otroligt tröttsam natt, han vaknade 01:30 och var vaken till ca 04 trots en del mediciner, men detta välling intag väger upp såååååå mycket! ...och dessutom skiner solen ute;)

Snart dax för gröt och efter det en promenad i solen.

1 år, 2 månader och 5 dagar...

Jag är så trött. Jag har så ont. Jag är håglös. Jag har ingen energi.
Vad jag än gör, hur jag än gör, hur mycket jag än kämpar så är det inte tillräckligt.

Jag syftar på prinsen.
Han har svårt att komma igen efter operationen. Vi får inte i honom tillräckligt med näring. Hans mage vägrar jobba. Han har ont i magen. Han sover inte ordentligt. Träna, stretcha, stimulera är helt bortprioriterat, vi kämpar med mat och sömn... Han vill bara vara i famnen.

Jag kommer inte ihåg när han log sist.

I mitt liv, när jag ställts inför olika situationer så har jag alltid tänkt i katastroftankar, för att förhoppningsvis bli positivt överraskad eller stärkt av att jag klarade av det. De gånger jag inte fixat det har jag gett upp, kastat in handduken och slutat kämpa. För att klara av det psykiskt så jag jag lite skojat bort det eller iaf hanterat det. Det är inte så många gånger det har hänt.

Nu, finns inte det alternativet. Att ge upp. Jag har allvarligt funderat på hur ge upp skulle bli. Men det finns inga alternativ, det är "bara" att orka. Stå ut. Hoppas på och kämpa för att det någon gång blir hanterbart. Jag förstår att vi alltid kommer ha det lite mer kämpigt än "normala" familjer, men är det för mycket att vilja ha en hanterbar vardag?!

Visst, jag har lovat mig själv att hålla ut och stå ut till 2 årsdagen, men den känns sååååå långt borta just nu.