2 meter bred säng, tack!

vaknar 03:38, låter som om lillprinsesn är lite täppt i näsan. Ska jag gå upp eller skall han få klara sig själv... märker att Fredrik börjar vakna och vrida sig ansträngt bredvid mig. Jag går upp, tar med mig prinsen ut från sovrummet, bestämmer mig för att ge honom lite nezeril och försöka ge honom lite vatten. en pimpett i varje borre eller bara någon droppe, hmm jag vill ju inte göra honom beroende, som jag själv, men jag vill försäkra mig om att göra rätt och tillräckligt nu, så att vi snabbt kan somna om igen. Han får någon droppe i varje borrre, tar lite vatten och somnar i min famn. Han får sova bredvid mig i sängen, vi båda på sidan, näsa mot näsa, såååå mysigt. jag märker att han slappnar av och somnar. Slumrar själv till men vaknar till snart för att armen gör ont, jag vill vända på mig men har ingen stans att ta vägen, på ena sidan en liten och på den andra sidan en stor..., han får flytta lite på sig, ligga på kanten, det kan inte hjälpas, finns det hjärterum så får vi öra plats för stjärterum!

vaknar igen 05:35, svårt att andas igen, men han sover. försöker lugna ner honom och komma till ro, han sover fortfarande, jag vill inte gå upp ännu. Fan att vi inte har doseringen för andningsapparaten, måste ringa habiliteringen idag och få den dosen. Fredrik vänder sig om demonstrativt, jaja, jag får väl ta med honom upp igen. koksalt i näsan, vatten, men nu börjar spänningarna, kanske kan jag få i honom lite ersättning via flaska,vilken dålig tanke! Undertiden jag skakat ihop ersättningen har han dragit ut soneden, tillbaka med den. Mer spänningar, spottar och fräser. I med kloralhydrat. Spänningarna är nu skitjobbiga han slänger sig i famnen, skriker och vrider sig, som om han vill ur sin egen kropp. Snart bör det börja verka... nä, med så mycket spänningar får vi nog ge lite Ipren också. Nu börjar tejpbiten närmast näsan sluta fästa, går inte att göra något åt det just nu, hoppas den inte blir... bubbel, somden precis blev. får ta det när Fredrik går upp, borde vara snart.
tejpen går inte att rädda, upp med sonden igen, i med sonden igen... nu börjar han lugna ner sig, värma sondmat och börja sonda,han somnar i min famn. pustar ut, lägger honom i vår säng, 20 minuter till nästa omgång, diska, plocka undan, passa på att gå på toa.
Värma sondmat, mata, han sover. Nu min tur, frukost, havregryns gröt och KAFFE, vilken jävla morgon!
Hur har din morgon varit?

Nu dags att göra sig i ordning, skall på rytmik i Sävedalen med alla friska, välutvecklade, lugna och glada barn... (ta inte illa upp nu alla mammor: Att umgås med andra mammor,pappor och barn och höra hur de har det kan ibland normalisera min uppfattning om lillprinsen och ALLA andra barn!)

För vad är alternativet? stanna hemma och vara helt ensam och isolerad... han är ju inte i närkontakt med något annat barn, får vara hemma i em istället, blir det värre får jag väl ta en promenad hem. Usch vilken usel mamma jag är!