Ett inlägg om mående...

När det är fint och stilla ute så håller sig känslorna i schack inombords.

Ibland svämmar det över och jag blir bara så ledsen. Det blir tydligast efter flera nätters lite sömn. Då känner jag mig mycket mörk, dyster, sorgsen, liten, meningslös... Så funderar jag på hur jag egentligen mår. Är så deppig alltid men sömn får mig att orka hålla mig igång?
Är det så att vardagen, alla inbokade besök och tider att umgås med vänner, håller mig sysselsatt och distraherad över hur jag egentligen har det med mina känslor. För i vardagen hinner jag inte känna. Hur vi mår är beroende på vart vi befinner oss, hemma eller på sjukhus. Jur. Ofta vi inhalerar, hur ofta vi fångar spyr. Hur mycket vi är vakna på natten. Dessa parametrar använder jag för att veta hur vi mår. För om jag känner efter så mår jag nog lika tungt i hjärtat och själen alltid, 365 dagar om året.

Så trots att vi har fina stunder tillsammans, stunder jag hoppas vi kan få minnas, så är färgen inombords lika mörk.