kär!

Idag åkte jag förbi huset....

Ni vet så där som när man kan känna/har känt då man åker förbi ett ställe där det finns goda förhoppningar om att söta på någon man är kär i, eller när man är kär och gör allt för att synas men inte bli upptäckt...
Man blir varm, får fjärilar i magen, blir generad, får till ett fånigt leende och har svårt att slita ögonen från sitt mål, precis så blev det när jag körde upp på gatan och såg huset!

Budgivningen är över, sista budet blev 3 350 000kr. Vi har inte hört av mäklaren som bekräftat att det är över, men det är ganska uppenbart, men jag kan inte sluta hoppas, mäklaren måste ta död på hoppet innan det kan försvinner.

Jag drömmer om huset. Jag ser Malte som "går crazy" i ponyn på de öppna ytorna, jag ser mig själv sitta på altanen med en kopp kaffe i solen, jag ser Widar stå vid sandlådan och jag ser Fredrik gå crazy i köket :)

Ja ja, men som med alla de där förälskelserna man haft så mildras känslan och försvinner sen, efter en tid, kan man inte förstå alls varför man känt som man känt...