Sitter och läser lite från mina äldre inlägg... det är så skönt att inse att vi kommit vidare och samtidigt så smärtsamt att läsa hur jobbigt vi hade det/har det.

Idag har inte varit roligt att vara mamma till Malte. Varmt, ingen ventilation inne (jävla posidon och deras nybygge), höggravid, ensam och en Malte som vill ha total uppmärksamhet.

...men nu sover han! Jag har tillfälligt ställt in en liten fläkt som blåser på honom när han skall insomna, sen skall den in till mitt sovrum!

Vi har börjat blanda Maltes nutrini med mat, det går så mycket enklare och snabbare att mata honom via knappen och han spyr mindre. Nu vet vi ju inte riktigt om det är maten eller årstiden och hans braiga mående som gör det, men mindre spyor torkar vi nu! Underbart. Dessutom så gillade han min mat jag lagade till honom i torsdags! Jippi! Nu är jag taggad för att laga mer :) ca 720 ml mat/nutrini får han nu i sig per dygn! helt fantastiskt, synd bara att det inte syns på vikt, längd eller huvudomfångs kurvorna... :(

Jag har dåligt samvete också, som jag försöker tränga undan, vi har inte tränat med dressen, stått i ståskal, använt korsetten eller hylsorna på väldigt länge nu... en vecka kanske... måste bli bättre! Men det är så svårt att få med allt när vi åker bort och så svårt att få honom nöjd självständigt då vi är hemma. Evigt bekymmer. Ska vi åka bort och fylla på energi och testa gränser eller stanna hemma och ha en fungerande vardag alltid? Nu är det ju sommar då rutiner oftast frångås men det är svårt med ett barn som behöver samma, samma samma att med gott samvete bryta vardagens rutiner och skapa ny enkla och anpassade rutiner för sommaren...