lördag 17 september 2011

ett andninghål

Denna helgen är Malte på Nallen. Jag har verkligen sett fram emot denna Nallen helg, den skall ge mig/oss andningshål och komma ifatt oss lite. Så här på lördag morgon så känner jag mig piggare än på länge då jag bara haft ett barn att ta hand om på natten. Det känns orättvist att det är Malte som får lämna oss, men nödvändigt. Detta ständiga dåliga samvete över att inte orka med honom 24 timmar om dygnet under årets alla dagar. Samvetet gör lite extra ont då vi nu har Widar som upplevs så "enkel", än så länge... Saknar dig prinsen, du är underbar som du är, så underbar att jag lånar ut dig emellanåt så andra får ta del av dig...

Igår var en underbar väderdag, en riktig sensommardag eller fin höstdag. Solen sken och det var klarblå himmel, och ganska behagligt varmt i solen. När jag skulle ut och promenera så var Widar inte alls på humör för att ligga i vagnen, så jag fick gå hem igen. Tänkte att jag då kan passa på att lägga mig på sängen och vila, men det var han inte heller på humör för.

Så det blev till att mata och mysa i soffan med honom i famnen.

När F sen kom hem så tog jag en välbehövlig power walk, ensam, utan barnvagn och med musik i öronen. Vad underbart det är! Att få upp flåset, röra sig i takt till musik och stänga av lite. När jag går där så är jag bara jag, inte mamma, inte sambo, inte något annat, jag är helt anonym! När jag går med någon av barnvagnarna eller om vi är ute allihopa så är det så lätt att se att jag är mamma, om jag är trött/pigg, osminkad/sminkad, vad för barnvagn... ja, jag menar att det är enkelt att på något sätt se eller iaf göra sig en uppfattning om vem och vad för slags människa jag är. Självklart så är det bara en generalisering från en betraktares ögon, men ändå. Jag känner mig inte lika anonym, jag blir någon, jag är något mer än bara jag.

Det inspirerade mig och gav mig så mycket att få upp flåset och höra musiken, så nu har jag bestämt mig för att testa köra en gruppaktivitet på friskis. Igår loggade jag in för första gången på länge och bokade ett indoor walking pass till söndag eftermiddag. Det är otroligt att känna sådan längtan, förväntan och glädje över att få komma iväg på träning.

Tänk att jag ratat detta i större delen av mitt liv. Träningen blev viktig för mig, först för kanske 7 år sedan och har sedan dess blivit viktigare och viktigare.
Jag blir något nervös över hur jag/vi skall få ihop träning, familjeliv och vardag längre fram, men får trösta mig med att vi kommer lösa det, träning är viktigt för oss båda och vi kommer nog göra mycket för att hitta luckor för oss båda att komma iväg och träna på.

1 kommentar:

  1. de e bara att kolla med syrran om hon kan vara vakt någon gång så du kan gå till friskis lr bara en promenad om de vore så (lr ja annat också) kanske blir tufft med båda kidsen men om malte är på dagis lr någon annan har en av dom ;)

    SvaraRadera