Vinter!

Det är precis så vackert som vi hade föreställt oss. Det är kallt, det är snö, det är vitt, träden är vackra med vita överdrag och vi har lockat hit småfåglarna med ett fågelbo och mat. Det är nästan övermäktigt.

Idag är en sådan där dag som jag ofta drömmer om, en dag då vi inte har något möte inbokat, inga måsten att göra, bara jag och Widar, mamma och son, typ föräldraledig! Vi har sovit länge (för att vi var uppe lite inatt) ätit frukost ihop, slappat, tränat, stretchat, åkt pulka, Widar har sovit en stund och jag har gjort lite nytta. Jag har ätit både frukost och lunch samt fikat däremellan! Det är väl det man gör när man är föräldraledig?!

Jag kom ihåg när jag var hemma med Malte, då hade vi lite mer balans (tror jag) med möten, träffar med vänner och dagar utan något planerat. Nästan så att jag kunde tycka det var tråkigt att inte umgås med någon. Idag har jag kollat i telefonkalendern och kalendern i köket FLERA gånger så att jag inte missar något. Det känns så obekvämt att inte ha något att passa en tid inför, att göra sig i ordning för.

Widar är ganska återställd igen. Kanske lite kort i stubinen fortfarande och fortfarande lite fula kala fläckar i huvudet, men annars helt ok. Nästa vecka är det dags att ge Malte vaccination och påbörja nya medicineringen för EP. Jag varnar för att det blir ett inlägg med mycket frustration nästa gång jag bloggar.

För någon vecka sedan, innan vaccin och kramper så var Malte med i köket och bakade! Han har blivit så duktig att känna med händerna. På förskolan har de jobbat lite med att få honom att använda händerna, han har varit väldigt känslig i handflatorna och inte tyckt om att ta på saker. Nu så satte han handen i degen och tyckte det var väldigt spännande.

Det blev idag ett ganska långt inlägg, men med en känsla av välmående, eller?