Äntligen är denna helg över och fick ett bra avslut!

Helgen började med middag med 11 andra mammor med barn i samma ålder som vår prins. En del hade jag täffat innan en del har jag aldrig sett innan, och kommer troligtvis aldrig träffa heller... Vi träffades på pasta+, åt jätte gog mat och försökte samtala kring annat än våra barn, men det var svårt, det är ju barnen vi har som gemensam nämnare. Jag kom på mig själv med att bli mer och mer nedstämd och bli avundsjuk på att kunna prata om framsteg, utveckling och förväntningar på framtiden, jag satt mest tyst. Det blir svårt i sådana lägen att aktivt delta och dela med sig i sådana samtal, jag är rädd att döda stämningen. "Min son har en missbildning på hjärnan, vi vet inte om han överlever sina barndomsår" De mammor jag känner lite mer vet ju om vår situation, när vi träffas själva bir det inte samma känslor från mig, det är en del av mig och min familj och det är på de primisserna vi träffas... men i större mammagrupper, fy vad jag upplever det ansträngt.

På lördagen jobbade F dygn, hunden skickade jag iväg till mamma med svärföräldrarna som skulle till JKPG och umgås...

Lördagen blev jätte jobbig! Jag hade en helt planlös dag vilket gjorde att jag blev helt själv med mina tankar. Jag hade inte tvätttid att fokusera på och ingen hund som jag kunde koncentrera mig på, bara jag och prinsen och ALLA jobbiga känslor.
Jag var ute och promenerade och kom på mig själv med att bli förbannad på människor jag mötte; "gå inte där och se så jävla lyckliga ut! Le inte mot mig, ni har ingen aning om vilken börda jag bär inom mig"...

På söndag morgon kom äntlien F hem och jag kunde släppa fri all frustration inom mig, han hade ju prinsen i tryggt förvar. Jag var sååå arg och ledsen att hela förmiddagen gick åt att bara grina och halvt skrika ur mig massa frustration.

Klockan 14 var vi hos granntanten och fika på hennes hemgjorda semlor, sååå goda. Hade jag inte lagt band på mig hade jag nog i bara farten och för att döva en del känslor med socker käkat upp tre stycken.

Senare på eftermiddagen åkte jag iväg och träna. Stackars den nya motionär som inte hade kompis med sig och fick boxas med mig...
All frustration sitter nu iaf i mitsarna på friskis och svettis Eriksberg! och prinsen fick en glad och energifylld mamma till kvällen!