måndag 8 februari 2010

HEM LJUVA HEM...eller

Jag har fått höra att jag är förändrad, jag är inte längre glad positiv och framåt Jag känner mig inte glad positiv och framåt Jag kan anstränga mig och vara det, jag anstränger mig och är det, när jag är utanför hemma. Men hemma är jag så dyster negativ och rastlös som är mitt normaltillstånd just nu. Hemma är jobbigt att vara, så länge jag inte är i full fart med något. Hemma har blivit det ställe jag kan slappna av på och ge utlopp för all frustration, men det är dystert att vara hemma. Jag orkar knappt med mig själv, och min kära sambo orkar nog snart inte med mig. Det är tur att vi kan snacka om detta, och det är tryggt att ha världens bästa sambo som orkar hjälpa mig se mig själv och orka resonera, diskutera och prata om hur vi, hur jag, hur han och hur vår son har det.

Jag går inte runt och känner att jag är nedstämd, men när jag tänker på det så känner jag inte för något längre. Jag bara kör på, i samma tempo som jag alltid gjort. Jag vet att jag gillar att träna, jag vet att jag gillar att hitta på saker, att vara med mina vänner, det är saker som sker och händer runt mig. Jag vet också att det är så jag kommer att överleva, att fortsätta leva. Det är skönt med människor som runt om mig ser till att livet fortgår, för jag tror inte jag i nuläget är så duktig på att själv driva livet framåt

Och, så av bara farten så ser jag fram emot en helkväll med melodifestivalen och en weekend med tjejgänget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar