När jag senare hämtade Malte på förskolan så berättade en av fröknarna att Malte varit väldigt bestämd över hur han ville ha dagen. Den mesta tiden skulle spenderas i gungan och han skulle inte gunga som vanligt fram och tillbaka utan i sidled... Denna fröken är så underbar som verkligen försöker leva sig in i Malte och ta reda på vad han vill! Hon tittar ofta från Maltes perspektiv och försöker se världen tillsammans med honom. Han gillar henne, jag älskar henne! Jag blir så nöjd och lugn när jag lämnar Malte på förskolan och jag ser att hon jobbar och skall jobba med Malte under dagen.
Måste få skicka tusen styrkekramar till er! Har hittat din blogg genom min syster, som är vän med din syter Tina... Har själv en tvååring samt jobbar som personlig assistent. Så trots att jag inte på någotvis förstår hur ni har det, så kan jag ana att det måste vara ett virrvarr av känslor å en bergodalbana mellan kärlek, uppgivenhet å ren panik emellanåt. Det jag vill säga är att jag är så imponerad av dig och ditt sätt att se på tillvaron. Du måste vara oerhört stark och jag är övertygad om att dina pojkar har den bästa mamman de någonsin kunnat önska sig! Forsätt kämpa och sträck på dig, för du är en imponerande kvinna! Lycka till med allt!
SvaraRadera