Total ångest!

Det som skulle väga upp vår olycka har gett oss tusen till...

vi fick ingen OK stämpel i rumpan på lillebror, istället en massa mer ångest, akutinläggning på hjärtavdelning, en sövning och åka hem utan barn.

Förlossningen gick super bra! Jag fick beröm för att jag är så duktig på att föda barn :) Vi hade en fantastisk barnmorska som tog emot i söndagseftermiddag. jag hade haft lite värkar till och från sen lördag kväll, lugnade sig något under lördagnatten så jag kunde sova men fortsatte oregelbundet under söndagen. väl uppe på förlossningen så konstaterade man att jag var öppen 2 cm och kunde hjälpa till att slå hål på hinnorna. Detta gjordes 16:30, 17:30 fick jag lite värkstimulerande dropp. 19:30 var jag öppen 5 cm, bad om epidural och medan narkosläkaren satte den bedövningen så började jag krysta, 20:45 var han ute, lillebror.

Jag påpekade med en gång att han skakade men barnmorskan sa att det kunde de göra, nyfödda. vi vågade nog aldrig känna efter hur det kändes, rädda att det skulle kännas fel. Allt var lugnt och stilla, helt annorlunda sen Malts förlossning. Lillebror sov hela natten, F snarkade gott och jag låg vaken, hormonsting och nyförlöst. Mådde hur bra som helst, hade inte speciellt ont heller. Under måndagen åkte f och tränade med Malte på M&W, kom tillbaka till BB och så var vi på läkarkontroll.

läkaren hörde då blåsljud på hjärtat, vilket är fullt normalt men ville att vi skulle stanna och göra ny undersökning dagen efter. Vi frågade efter mia, Maltes neurolog, men fick svaret att hon är på semester denna vecka. På kvällen beslutar vi att F skall åka hem och sova hemma för att buffra upp med energi. Själv skulle jag ta hjälp av barnmorskorna på avdelningen. Lillebror var lite grinig och skakig på kvällen/natten så vid 02 målet gav jag bort honom till personalen och la mig för att sova. De kom in med honom vid 05:30, då det var dags att äta igen. Barnmorskan sa då att han varit relativt lugn under natten men att de på grund av skakningarna tagit ett b-glukos prov på honom. när man gör det så måste de rapportera det till läkaren, som under natten var Mia! Så Mia kom naturligtvis ner till oss och gjorde en liten undersökning och vips så var ångesten total! Fullt pådrag, ultraljud på hjärta, ultraljud genom fontanellen, lite blodprover och ev MR på hjärnan. 06:00 ringer jag F som får komma på studs till BB. Vid 11 får vi tid till ultraljud hjärta, kl 12 var vi inskrivna på hjärtavdelning och lillebror sticks på massa ställen över kroppen för att få en ingång för medicinering.

Medicinen skall hindra hjärtat från att växa ihop på det sätt som spädbarnshjärtan skall göra, detta för att man misstänker att på lillebror så växer även aortan ihop. Naturligtvis så är han svårstucken så han får sövas för att sätta en större ingång i halsådern. Nu får han medicinen via dropp, ligger i en sal med 3 andra hjärtsjuka barn och är uppkopplad med massa sladdar till övervaknings TV. Vi får inte sova där, så vi fick åka hem och sova hemma. Imorgon kl 08 skall en CT (röntgen) göras över hjärtat som skall ge mer svar.

Efter att ha gjort denna hjärtundersökning och utredning så skall neonatal ta över för att fortsätta med en neurologiskutredning...

En ny helvetes cirkus har dragit igång...

Hur i helvete gör man friska barn?
den största sorgen just nu är att inte få åka hem med lillebror full med förväntningar inför framtiden. Ångesten över hans mående är sekundär, vi är så vana vid att inte veta, ta en timme i taget och släppa och överlåta ansvaret till het främmande människor att ta hand om vårt barn. Men det är svårt att se något positivt. Det är svårt att ha en bra magkänsla. Vi känner inte ens barn. Han har ingen trygghet. Han är nu helt övergiven, en liten patient bara utan namn på en avdelning på DSBUS.