Sitter på lekterapin i läser en amelia tidning. Vi har kört Malte till förskolan och fick sen åka tillbaka till BUS. Widar fick en akuttid för EEG. Fredik sitter med honom nu, han sover gott i pappas famn. Vi är inte chockade, men det är förjävla sirgligt att det inte blev positiva o lugnande besked. Widar avviker så pass mycket att Mia är mycket oroad över han. Även om hon inte träffat oss tidigare så hade hon velat hå vidare med utredning. Så nu görs ett EEG, MR ska göras, förhoppningsvis inom 2 månader o i början av maj ska vi på återbesök hos Mia o få svar. Hur ska vi orka igenom detta? Hur ska vi orka leva vårt liv? Här, i den soffa jag sitter i, finns en kupol ovanför mitt huvud från där det kommer lugn utomhus ljud. Jag hör vatten porla, fåglar kvittra. Det låter fint. Jag läser om en kvinna som vågade släppa taget, vågade falla och orkade ta sig upp igen. Det är kanske inte sp farligt att inte orka, att dö en liten stund.