vad jag önskar att jag kunde skriva att jag var trött över att torka spilld mjölk, frustrerad över trots, stressad över ålande liten nyfiken upptäcktshungrig bebis... Så borde livet sett ut nu. Istället har jag två barn som ligger på golvet, raklånga och sprattlar som fiskar som precis kommit upp ur vattnet. Och så kommer det vara, för alltid. Vad jag sörjer att inte ha ett barn som tittar på mig, samspelar, tar på mig med medvetna rörelser, utforskar mig. Vad jag sörjer att inte ha ett barn som spiller ut ett glas mjölk över hela bordet då det sträcker sig efter något. Att skaffa barn är en egoistisk handling. Undrar vad som händer med en människa som inte får det barn som den drömt om!?! Igår natt var båda pojkarna vakna mellan 02-04. Mellan 04 och 05 slumrade vi i sängen tillsammans, jag och Widar. Kl 05 ringde Maltes matklocka och med det vaknade vi allihopa. Widar var igår grinig precis varenda vaken minut. De enda gångerna han var tyst var när han sov, i vagnen utomhus på promenad, i hoppgungan och i badet. Han var fruktansvärt tålamodsprövande. Inatt vaknade båda pojkarna kl 04. Widar lyckades vi få att somna om efter lite mat, Malte är dock fortfarande vaken och snart är det dags att börja göra honom i ordning, idag skall han till förskolan! På förmiddagen idag skall vi på möte med Frösunda assistans. Senare i veckan skall vi träffa humana assistansbolag och så skall vi höra av oss till något kooperativt assistansbolag också. efter dessa möten så skall vi ta ställning till om vi skall köra på och ansöka om assistans eller om vi skall söka och försöka få mer avlastning...